Riksbanken högtidlighåller idag 100-årsminnet av Dag Hammarskjölds födelse
Datum
2005-09-07
Det är i år 100 år sedan Dag Hammarskjöld föddes. Han var anställd i Riksbanken på 1930-talet och var riksbanksfullmäktiges ordförande åren 1941-48. Riksbanken högtidlighåller idag 100-årsminnet vid ett seminarium om Dag Hammarskjölds gärning som ekonom och hans tid i Riksbanken samt genom utgivning av ett minnesmynt.
På seminariet som leds av professor Assar Lindbeck presenteras tre uppsatser om Dag Hammarskjölds tid i Riksbanken och hans gärning som ekonom:
Historikern professor Hans Landberg presenterar en uppsats som belyser Dag Hammarskjölds akademiska karriär och åren fram till mitten av 1930-talet.
Universitetslektor Örjan Appelqvist vid ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms universitet presenterar en uppsats om Dag Hammarskjölds tid som ordförande i riksbanksfullmäktige och statssekreterare i finansdepartementet.
Docent Benny Carlsson vid ekonomisk-historiska institutionen på Lunds universitet presenterar en uppsats om Sveriges inträde i Bretton Woods-institutionerna och Dag Hammarskjölds roll i denna process.
Samtliga uppsatser finns i länkarna nedan.
Vid utgivningsceremonin klockan 15.00 presenteras minnesmyntet av riksbanksfullmäktiges vice ordförande Johan Gernandt. Medverkar gör också riksbankschef Lars Heikensten, professor Assar Lindbeck samt skådespelerskan Lena Endre, som framför några av Dag Hammarskjölds texter.
Seminariet och utgivningsceremonin äger rum i Riksbanken, Brunkebergstorg 11, och är öppet för media. Presslegitimation krävs.
Dag Hammarskjölds tid i Riksbanken – en kort introduktion
Dag Hammarskjöld framlade i november 1933 sin doktorsavhandling om "Kon-junkturspridningen". Redan då var han uppmärksammad som en duglig person av Riksbanken och anlitad i det offentliga utredningsväsendet i Arbetslöshetsutredningen.
Under de första åren av 1930-talet kom Hammarskjöld sedan att verka i Riksbanken som medarbetare till dåvarande riksbankschefen Ivar Rooth. Hammarskjöld deltog bland annat i utvecklingen av ett av de första index över konsumentpriserna som Riksbanken använde. Mot mitten av 30-talet blev Hammarskjöld alltmer engagerad av finansdepartementet och inledde år 1936 sin anställning som statssekreterare under finansminister Ernst Wigforss vid en tid när diskussionen var intensiv om statsfinanserna skulle kunna drivas i mer expansiv riktning för att bidra till tillväxt och full sysselsättning. I denna roll och som riksbanksfullmäktiges ordförande från 1941 hade Hammarskjöld ett avgörande inflytande på utformningen av den ekonomiska politiken i Sverige.
Under senare delen av 1940-talet och inledningen av 50-talet hade Hammarskjöld slutligen en viktig roll i utformningen av efterkrigstidens ekonomiska politik, vilken innebar svåra utmaningar för penning- och valutapolitiken. Sveriges inträde i Världsbanken och Internationella valutafonden var något som engagerade Hammarskjöld när han lämnat Riksbanken och finansdepartementet för att arbeta inom utrikesdepartementet.
Med erfarenheterna från 1930- och 40-talens ekonomiska politik i Sverige gick de tidigare kollegorna Hammarskjöld och Roth vidare till uppdragen som generalsekreterare för FN respektive chef för Internationella Valutafonden. Studierna av 1930- och 40-talen och Hammarskjölds roll i dessa skeenden ger en relief till 1950-talets internationella karriär för Dag Hammarskjöld, och för Ivar Rooth.
