Wickman-Parak: Finansiell stabilitet i fokus
Omfånget av och komplexiteten hos dagens finansiella kris förutsågs knappast av några myndigheter runt om i världen. De indikationer på uppbyggnad av risker och tendenser till ”bubblor” som kunde skönjas var inte tillräckligt starka för att övertyga tillräckligt många om behovet av motåtgärder. Den reglering och tillsyn som funnits har inte räckt till för att hindra vare sig ett överdrivet risktagande i uppgångsfasen eller ett destruktivt flockbeteende i nedgångsfasen. Den globala vidden av dagens kris pekar på behovet av att ytterligare utveckla det internationella samarbetet kring finansiell reglering, tillsyn och krishantering.
Myndigheterna måste bli bättre på att inhämta och analysera information om förhållandena i finanssektorn och omvärlden i övrigt för att bättre kunna bedöma riskerna för framtida kriser i det finansiella systemet. Men det handlar inte enbart om att upptäcka och förstå riskerna. I den internationella debatten diskuteras nu olika förslag som syftar till att motverka att riskerna byggs upp. Det handlar både om olika sätt att påverka finanssektorns riskbeteende och om mer eller mindre automatiska mekanismer som ska motverka finanssystemets konjunkturförstärkande egenskaper. För närvarande håller man i Europa också på att fastställa formerna för ett nytt råd, European Systemic Risk Board. Rådet kommer bland annat att få i uppgift att samla in och analysera information som kan ha betydelse för stabiliteten i det finansiella systemet inom EU.
Riksbanken har sedan 1990-talets bankkris utvecklat sina stabilitetsfrämjande verktyg. Men dessa verktyg är till stor del ”mjuka”. Det handlar om att övertala och övertyga med argument. Men i goda tider kan det vara frestande att ignorera myndigheternas varningar, och det kan vara svårt att avstå från möjligheter att expandera när alla kurvor pekar uppåt. Det kan därför finnas anledning för Riksbanken att fundera över olika sätt att i framtiden få bättre genomslag för analyser och bedömningar i de finansiella aktörernas beteende.
En väl fungerande finansiell sektor bidrar till tillväxt och välfärd i ekonomin. Att det nu behövs effektivare reglering och tillsyn är obestridligt. Men samtidigt är det väsentligt att de förändringar av regelstrukturen som nu genomförs blir genomtänkta och balanserade. Det är viktigt att undvika att summan av alla de regler som införs hämmar tillväxten eller i värsta fall ger upphov till nya kriser. Det vore ett misstag att underskatta den finansiella sektorns uppfinningsrikedom och förmåga att söka sig runt regleringar av olika slag. Att få fram ett regelverk som gör det finansiella systemet tryggare och säkrare utan att viktiga välfärdsvinster går förlorade är den verkligt stora utmaningen som myndigheterna nu står inför.
